HallSberg

De nya sjukskrivningsreglerna och dess stelbenta bedömning av arbetsförmåga slår hårt mot många sjuka som trots sin sjukdom klarar av att arbete deltid. De tvingas nu in i den märkliga situationen att antingen säga upp sig från sin anställning eller försöka klara sig på en halv lön.  Detta är den absurda konsekvensen av de nya sjukförsäkringsreglerna som kräver att arbetsförmågan redan efter 180 dagar ska bedömas mot hela arbetsmarknaden snarare än det arbete som den sjuke faktiskt har, något som även gäller i de fall där den sjuke redan gått tillbaka till arbete på deltid. Så här skriver en halvtidssjukskriven ensamstående mamma i ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och Christina Husmark Pehrsson:

Hej,
Tidigare mail jag sänt har tyvärr inte bemödats med något svar från er, varför jag hoppas ni denna gången har möjlighet att ta er tid att svara mig. Ni har förut fått min röst, men jag är ytterst tveksam till att återigen lägga min röst på något av allianspartierna. Kan ni få mig att ändra mig?

Jag har läst på er sida på nätet och hittade följande fina formuleringar angående sjukförsäkringen:
Moderaterna vill:

•Att alla som kan jobba förtjänar ett jobb
•Att den som är sjukskriven ska få stöd, hjälp och rehabilitering.
•Att trygghet är en självklarhet och den som behöver ska ha rätt ersättning, i rätt tid.
•Ha kortare vägar till ett friskare liv

Det låter mycket bra!

Jag är som halvtidssjukskriven den förste att hålla med om att alla förtjänar ett jobb. Att det är viktigt för alla att känna att man gör nytta, är behövd, tjänar egna pengar osv. Jag var helt sjukskriven några få månader, vilket jag verkligen behövde. Men att sedan få lov att arbeta halvtid har varit guld värt för mig. Som sjuk hade jag annars blivt helt isolerad och säkert ännu mer deprimerad - och min sjukdom till trots har jag klarat av min halvtid.

Om jag nu får berätta hur VERKLIGHETEN ser ut för mig (och många med mig) efter er sjukförsäkringsreform! Ett exempel ur verkliga livet. De exempel som ni så nonchalant undviker att verkligen bemöta på ett respektfullt sätt - utan bara pratar bort med fina inövade fraser i alla debatter jag sett på TV och läst om i tidningar...

JAG HAR ETT ARBETE - ett arbete som enligt alla mina läkare, specialister på området för den diagnos jag har, är av den typ som jag kan klara av, och som jag trivs ypperligt med. Tyvärr är min förmåga att arbeta nedsatt, vilket kommit fram efter lång vistelse på rehab och arbetsträningar osv. Den bedöms vara på 50 % och även som stadigvarande nedsatt då diagnosen är kronisk. Ofta är även denna halvtid svår för mig att orka med, men jag är en envis person som inte ger mig utan kämpar på.

Nu får jag dock veta att Försäkringskassan (FK) inte bedömer att min arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt, så jag kan inte få sjukersättning. Detta trots att min diagnos är en kronisk sjukdom, som mycket få människor blivit frisk ifrån. Det bedöms jag tyvärr inte bli då jag snarare blivit sämre. Även FK har erkänt att ja, du är sjuk och har nedsatt arbetsförmåga, men tyvärr. Dagarna är nu slut. Du ska till Arbetsförmedlingen (AF) istället!

Som sagt HAR jag redan ett arbete, men kan inte arbeta full tid. Ändå ska jag utförsäkras och få hjälp av AF. FK bedömer dessutom att jag inte kan ha kvar mitt arbete!! Antagligen för att jag i det arbetet inte klarar 100 %. (De går alltså emot specialistläkarna på två fronter. I bedömningen om att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt och i bedömningen av mitt befintliga arbete) Alltså kommer jag inom kort att bli ARBETSLÖS istället!! HUR SJUKT ÄR INTE DET??

Jag är ensamstående till två minderåriga barn och kommer få mycket sämre ekonomi som arbestlös på heltid - för vem kommer vilja anställa mig på heltid? Jag är ju SJUK! Och om Arbetsförmedlingen dessutom inser att jag faktiskt inte kommer att kunna arbeta heltid, ja då kommer jag bara få halv A-kassa. Det kan jag inte försörja mina barn på. Bättre då att gå ner i tjänst och försöka leva på min halvtidslön...

Jag som alltid arbetat och kämpat för att familjen ska ha det så bra som möjligt, kommer nu kanske att få krypa till socialen med svansen mellan benen och skämmas ögonen av mig. För inte tror jag att jag får något annat arbete på heltid! Och skulle jag mot all förmodan få det, ja, då skulle jag inte klara av det. Inte som min sjukdom är nu. Vad händer med mig och mina två små barn då?

ÄR DET INTE BÄTTRE att människor som är sjuka faktiskt får lov att arbeta så mycket som deras kapacitet ger dem möjlighet till?

Skulle jag tvingas till att ta ett - som FK skriver - "lättare arbete" hjälper det inte mig. För vare sig jag är hemma eller på mitt befintliga lätta arbete har jag inte kraft att vara aktiv en hel arbetsdag på grund av de symptom sjukdomen ger mig. Jag måste ha möjlighet att pausa ofta under dagen för att orka med. Vare sig jag är hemma (som nu på min semester) eller på mitt arbete!

Längre arbetsdagar kommer få till följd att jag inte kan orka sköta mitt hem och mina barn. Fast kanske jag kan utnyttja RUT avdraget och anställa barnpassare och städhjälp och kock då...??? (Obs. Ironi. Trots avdragsmöjligheterna krävs nog lite högre inkomst än vad jag kommer få på ett anpassat arbete...)

Nej, jag tycker att även jag, som inte har full kapacitet FÖRTJÄNAR ETT JOBB!! Precis som ni skriver så fint. Och jag har ju ett idag. Varför ska jag då behöva säga upp mig...? Jag gråter vid tanken.

Jag är just nu så förtvivlat orolig och har blivit mycket sämre i min sjukdom. Depressionen ligger på lur och jag vet inte hur jag ska orka med denna mardröm jag befinner mig i. Ja, det är inte bara jag, det vet jag. Vi är många.

Jag undrar - är det Allianses avsikt att vi sjuka ska vara i denna sits? Jag förstår att ni inte kan bedöma min situation - men generellt. Eller är det helt enkelt så att FK många gånger är för stränga i sin bedömning?

Jag hade varit ytterst tacksam om ni kunde bemöta mitt mail.

Hälsningar,
//Ensamstående sjukskriven Mamma

(Källa:  Nätverket Resurs - http://resurs.ning.com)

Lagen om anställningsskydd kommer att avskaffas nästa mandatperiod, om den nuvarande regeringen får härja fyra år till i Sverige. Den slutsatsen kan man dra av vad högerregeringens centerpartistiska näringsminister Maud Olofsson sa under Almedalsveckan.

Det är ett märkligt utspel hon gör och ännu märkligare är att det ännu inte höjts ett ramaskri över landet från de fackliga organisationerna. Det märks att det är semestertider och visst är det smart att komma med den här typen av vallöften nu, för att senare kunna säga att man meddelade sina avsikter i god tid före valet, så att alla borde ha vetat vad det var de röstade på, när de ställs inför fullbordat faktum.

Vad sa då Maud? Det blåas flaggskepp Svenska Dagbladet återger glatt hennes ord den 7 juli:

”Bland förslagen finns lärlingsplatser, men också en reformering av lagen om anställningsskydd (LAS).

– Vi behöver modernisera LAS, säger Maud Olofsson och fortsätter:

– Och vi måste modernisera den för de små företagen. De stora företagen avtalar ändå bort den.

Kan någon i det sammanhanget tolka det annorlunda än att hon med ordet ”modernisera” menar ”skrota”?

Och LAS är alltså den lag som i Sverige skyddar arbetstagare vid uppsägningar och avskedanden.

LB

Varför ska vi tro att den högerstyrda alliansen kommer att hålla de vallöften som man ger nu under årets vallrörelse, när mer än vart femte av de gamla inte uppfyllts ännu?

Det är lätt att lova en massa saker inför ett val för att locka till sig väljare. Lova runt och sedan hålla tunt. Det är i alla fall vad den högerstyrda alliansen har gjort. Och just nu i Almedalen är det tätt med nya utspel.

Regeringskansliets egen tidning Riksdag & Departement har granskat de vallöften som gavs inför valet förra gången och hur många av dem som högerregeringen uppfyllt under de år som gått sedan dess.

Av 131 löften är 103 genomförda. Några kan kanske komma att hinna genomföras före valet, som exempelvis ett införande av lärarlegitimation. Andra vallöften har man backat om. De har visat sig omöjliga att genomföra eller har ansetts som allför kostsamma, skriver tidningen.

Att avskaffa värnskatten är ett av de brutna löftena. Där blev de som röstade på alliansen grundlurade och blåsta på 4,5 miljarder kr.

Några vallöften som man har hållit, har varit att införa en extra skatt på bilförsäkringarna, att kasta ut långtidssjuka från Försäkringskassan, att slopa förmögenhetsskatten och att ta bort arbetsgivarnas ansvar för de anställdas sjukpenning.

Den stora frågan är: Om alliansen nu ger lika många vallöften inför årets val och fortsätter att vara samma charlataner – vilka 28 löften kommer man inte uppfylla den här gången om man får makten i ytterligare fyra år?

Det skulle säkert vara intressant för många väljare att få klart för sig före valet i september så att de slipper känna sig blåsta en gång till.

LB

Den globala ekonomiska krisen skapades av de marknadskrafter som Alliansen i så hög grad prisar. Samma marknadskrafter hjälpte Grekland att manipulera statsfinanserna och försätta landet i den ekonomiska situation de är i idag.

Nu får en ”socialdemokratisk” regering där lösa deras ekonomiska kris precis som sosseregeringarna också fick göra i Sverige efter Carl Bildtregeringen.

De starka svenska statsfinanserna beror på att (s)-regeringarna i samband med saneringen av Bildt-regeringens underskott införde det överskottsmål, som gav ett plus i statsbudgeten på 73 miljarder år 2006.

Ett överskott som Perssonregeringen gnetade ihop.

Nu efter Reinfeldt har budgetöverskottet raderats och vi har i stället ett budgetunderskott på cirka 70 miljarder.

Detta gör att jag kraftigt reagerar på ett inlägg nyligen i Nerikes Allehanda från Johan Pehrson, som riktar sig till vår socialdemokratiska riksdagsledamot, Matilda Ernkrans från Hallsberg.

Trots budgetunderskott, och sänkta skatter, som minskar resurser till välfärden så påstår Johan Pehrson att: ”Samtidigt har stora satsningar gjorts på välfärdssektorn och att renovera trygghetssystemen.”

Vadå?

 – De nya sjukförsäkringsregler där läkares sjukintyg inte accepteras av Försäkringskassan hur sjuka människor än är. 
 – De A-kasseförändringar som kastat ut mer än 100 000 människor ur detta trygghetssystem, är det en satsning på välfärden?
 – Att resurserna till AMS har skurits ner med 13 miljarder kr och minskat arbetsmarknadsutbildningen just när arbetslösheten ökar dramatiskt och behovet av ny kompetens ökar kan väl inte heller öka tryggheten?

Är det okunnighet om de faktiska förhållandena eller är det ett försök till ren politisk bluff, detta med de stora satsningarna på välfärden?

Politik och retorik måste hänga ihop.

Det är synd om de människor, som tryggt har kunnat lita på de kloka socialdemokrater, som sedan 1930-talet och många årtionden därefter byggt det välfärdssamhälle, som nu monteras ner av Alliansen.

Om vi upplever att vi kan dra rätt slutsatser av de kriser vi tvingas in i kan vi minska risken att de upprepas.

Var det rätt beslut att sänka skatten (dessutom orättvist) och därmed minska inkomsterna till stat, kommun och landsting när den globala ekonomiska krisen ändå krävde så stora resurser för att säkra banksystemen?

Arne Gren.

”Enligt regeringens prognos i vårbudgeten 2010 beräknas antal personer i arbetsför ålder som försörjs med sociala ersättningar och bidrag endast minska med en femtedel fram till år 2014 trots att kalkylen utgår från en mycket optimistiskt tillväxtprognos. Därtill kvarstår stora grupper latent arbetslösa och undersysselsatta.

Den svenska sysselsättningspolitiken har under lång tid inte lyckats minska den strukturella arbetslösheten vilket drabbat särskilt utomeuropeiska invandrare hårt. Utanförskapet förväntas förbli högt och riskerna för att invandringskritiken i samhället sprids är påtaglig.

Andel väljare som röstar på Sverigedemokraterna är påtagligt högre i kommuner där utomeuropeiskt födda haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.”

Detta är ett tänkvärt direkt citat från arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv i Almedalen i dag, som slår hårt mot dagens högerstyrda alliansregering. Alliansens misslyckade jobbpolitik ökar allstå stödet för Sverigedemokraterna.

LB

En S-kommun som Hallsberg satsar mycket på sina ungdomar. Exempelvis är Hallsbergs kommun troligen den enda eller en av få kommuner som erbjuder alla ungdomar, utan annat sommarjobb, en period med avlönat feriearbete och inom skolan har man arbetat hårt och seriöst med att rätta till de påpekanden som skolinspektionen gjorde förra året.

Ett annat exempel i det lilla är skolmaten. Vi har några borgerligt styrda kommuner i länet att jämföra med.
I folkpartistyrda Örebro satsar man 5 140 kr per år och elev till deras skolmat. Det är en ökning med ynka 0,6 procent från året innan.
I centerpartistyrda Lekeberg satsar man 5 110 kr vilket är en minskning med hela 31,1 procent. I centerpartistyrda Lindesberg är man lite bättre och har ökat anslaget med 3,8 procent till 5 400 kr.

I socialdemokratiskt styrda Hallsberg har man ökat anslaget i procent med nästan det dubbla mot Lindesberg, med 6,2 procent till 5 690 kr per elev.

 
Nu säger ju sifforna inget om hur maten smakar, men de säger ändå någonting om skillnaden på rött och blått styre. I alla fall i Örebro län.

Inflationen har räknats bort i den procentuella ökningen och siffrorna har sammanställts av Skolmatens Vänner och underlaget är uppgifter som alla kommuner rapporterar till Statistiska Centralbyrån.

LB


PS.
Bilden är inte tagen i skolmatsalen