HallSberg

Matilda Ernkrans (S) från Hallsberg är en av tre socialdemokratiska riksdagsledamöter som ska ingå i den grupp som ska utreda socialförsäkringssystemet. Högeralliansen har majoritet i gruppen.

   – Det är en viktig utredning som berör många människors vardag och framtid, säger Matilda i en kommentar.

   – Det är dock uppenbart att vi rödgröna vid valseger kommer att skriva om direktiven och välja ny ordförande. Något annat är inte möjligt då den borgerliga regeringen tillsätter utredningen efter redan gjorda orimliga förändringar i sjukförsäkringen.

   – Vi rödgröna går till val på att avskaffa stelbenta tidsgränser och den sista administrativa tidsgränsen, stupstocken. Vår utgångspunkt är en sjukförsäkring som både ger snabb hjälp och rehabilitering för att komma tillbaka till arbete, och ekonomisk ersättning under den tid det tar.

– Sjukförsäkringen ska omfatta alla, täcka inkomstbortfall och vara solidariskt finansierad. Vi kommer att bredda utredningen för att ge plats också för arbetsmarknadens parter. Vi kommer definitivt att plocka bort den obligatoriska a-kassan ur socialförsäkringsutredningen. Sedan får vi påbörja arbetet för en hållbar sjukförsäkring, säger Matilda Ernkrans.

  Matilda Ernkrans

LB

På torsdag upphör Bilprovningens monopol på att besiktiga fordon, något som kommer leda till rejält höjda priser när privata företag också får ge sig in på marknaden.

Det skriver E24 i dag och det är något som också noterats tidigare här i bloggen. Man ska inte säga ”vad var det jag sa”, så det hoppar vi över och låter var och en tänka själv en stund på de borgerligas välsignade och lovprisade privatisering.

Varför blir det dyare då? Tja, varje ny besiktningshall som byggs och utrustas måste ju betalas och det säger sig självt att om en bilist har två hallar att välja på, blir de tillsammans dubbelst så dyra. Och minst den ena måste dessutom ta ut en vinst som någon privat ägare ska stoppa i fickan - utomlands.

Kanske bättre att göra som på telekomsidan; konkurrenterna får hyra in sig till självkostnadspris i befintliga anläggningar. Då blir det priskonkurrens istället.

LB

Näringslivet har kunnat ligga kvar på vinstandelar på över 30 procent under den ekonomiska krisen och klarat sig betydligt bättre än under lågkonjunkturen efter år 1990.

Företagens anpassning den här gången har i hög grad klarats genom att de anställda fått ta smällen i form av fler arbetslösa

Nu pekar kurvorna tydligt uppåt med fortsatt höga vinster. Men under det närmaste halvåret kommer arbetslösheten inte att minska. Den bedömningen gör Unionen i sin halvårsvisa branschbarometer som publicerades i dag, utifrån företagens egna anställningsplaner.

Detta betyder inte att det är bra om företag får avskeda folk hur som helst och marknadskrafterna får råda ensamma utan inblandning från lagstiftning och avtal. I rapporten pekar Unionen också på att regelverk och stöd för omställning har en avgörande betydelse.

Om det svenska näringslivet ska kunna fortsätta att hantera nedgångar på ett flexibelt sätt och därmed snabbt kunna vända utvecklingen som nu skett, behövs ett regelverk. Om förutsättningarna för omställning för de anställda skulle försämras så skulle näringslivet drabbas hårt i en kommande nedgång.

– Det är av avgörande betydelse för företagen att ha kompetenta medarbetare. Både för att hävda sig i den allt hårdare internationella konkurrensen och för att hantera nedgångar i konjunkturen. För individen är kompetens det bästa sättet att stärka sin trygghet och möjlighet till fortsatt utveckling. Därför är det strategiskt viktigt att samhället behåller och stärker möjligheterna till kompetensutveckling, inte minst för att underlätta för näringslivet i konjunktursvackor. Unionen har nu bidragit genom de avtal vi träffat om ökade satsningar på kompetensutveckling, säger Gösta Karlsson, förbundsekonom på Unionen.

LB

Regeringens styrning av Banverkets underhåll har varit passiv. Det visar den granskning som Riksrevisonen gjort efter vinterns trafikkaos på våra järnvägar och där exempelvis bangården i Hallsberg var helt stängd på grund av snön.

Trafikverket saknar tillräckliga beslutsunderlag för att säkerställa ett effektivt underhåll av det statliga järnvägsnätet, konstaterar Riksdagens revisorer. Risken är att skattemedel för underhåll inte satsas där de bäst behövs.

Varje år satsar staten 6 miljarder kr på drift och underhåll av järnvägarna. Riksrevisionen har granskat Trafikverkets (f.d. Banverkets) beslutsunderlag för underhåll av järnvägar. I granskningen konstateras att verkets kunskaper om järnvägarnas tillstånd är otillräckliga. Det beror både på brister i informationssystemen och på dåliga rutiner för rapportering av underhållsåtgärder.

Regeringens styrning av Banverkets underhåll har varit passiv. Regeringen har i den nyligen avslutade långtidsplaneringen till exempel inte begärt någon uppföljning av hur underhållet utvecklades under den förra planeringsperioden.

Trafikverket har otillräcklig information om varför fel uppstår på järnvägarna och vad som görs för att rätta till felen. Verket vet till exempel inte varför och hur ofta komponenter i järnvägsnätet byts ut. Trafikverket registrerar inte vissa typer av förseningar och verket har därför inte tillräckligt bra kunskap om hur brister i underhållet påverkar trafikanterna.

Trafikverkets rapportering till regeringen om det långsiktiga underhållet är också ofullständig. Det går inte utifrån Trafikverkets underlag att säkert avgöra om underhållet är eftersatt. Det beror i sin tur på att regeringen inte har ställt tydliga krav på vad Trafikverket ska redovisa.

 – Det är viktigt att det finns ett fullgott beslutsunderlag när det gäller så stora belopp som de som satsas på järnvägsunderhåll, säger riksrevisor Claes Norgren. Både regeringen och Trafikverket behöver skärpa sin styrning. Varje felanvänd krona kan få konsekvenser för resenärer och trafikoperatörer.

Källa: Rapporttitel: Underhåll av järnväg (RiR 2010:16)
Hela rapporten finns att läsa här.

LB 

Den sociala klyftan mellan unga har ökat kraftigt under de senaste åren.

Många unga har det bra, ekonomiskt och socialt, men andelen som står på skuggsidan har ökat dramatiskt. Ett tydligt ungt klassamhälle är ett faktum i vårt land.

Ungdomsarbetslösheten har ökat från 28 000 personer år 2008 till nästan 47 000 under 2009. Andelen ensamstående 20-29-åringar med barn som har låg ekonomisk standard har ökat från 19 procent 2001 till 76 procent 2009.

Andelen ansökningar om betalningsförelägganden från Kronofogden för 18-25-åringar ökade med 21 procent mellan 2008 och 2009.

Listan kan göras lång och även om finansoron har haft ett finger med i spelet, så är det den högerstyrda alliansregeringen som har ansvaret.
Något att tänka på innan man lägger sin röst i valet i september.

LB

Landets styrande allians kör ett eget race och bryr sig inte ett smack om vad en majoritet av svenska folket tycker. Man bryr sig inte om folkomröstningen om kärnkraft och man bryr sig inte om vad undersökningar om opinionen visar. Istället ger man kapitalet och näringslivet fria händer.

Med röstsiffrorna 174 mot 172 beslutade riksdagen att förbudet mot ny kärnkraft slopas från den 1 januari 2011.

– Det är ett historiskt beslut och en unik chans att samla Sverige för en stabil energiförsörjning, ursäktade sig centerpartistiska miljöminister Andreas Carlgren. (Och Torbjörn Fälldin vred maktlöst sina händer när moderaterna i alliansen som vanligt fick som de ville.)

Så sent som samma dag den borgerliga riksdagen klubbade beslutet presenterade energiföretaget Fortum (av alla) att det är sol- och vindkraft som har överlägset störst stöd av svenska folket.
Ungefär två tredjedelar vill satsa mer på förnybara energikällor. Bara en tredjedel av svenskarna vill att Sverige satsar mer på kärnkraft. Och bara 13 procent anser att kärnkraften är klimatvänlig. Och det är mest män. Av svenska kvinnor är det bara 5 procent som anser det.

– Vi behöver bara inhibera lagen, om vi vinner valet, eftersom lagen då ännu inte har hunnit träda i kraft. Det sade Tomas Eneroth, näringspolitisk talesperson för socialdemokraterna, i riksdagsdebatten.
– Sverige behöver en bred energiöverenskommelse. Vi vill ha en långsiktig blocköverskridande energiöverenskommelse. Vinner vi valet så kommer vi att bjuda in till en sådan, sade Tomas Eneroth.

Riksdagen beslutade också med 174 röster att införa ett skadeståndsansvar för det företag som äger en kärnkraftsreaktor på upp till 1 200 miljoner euro.

– Vi förespråkar istället ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftindustrin, sade riksdagsledamoten Johan Löfstrand från socialdemokraterna.

LB

Anders Borg sköter inte sitt jobb.
I vårpropositionen, liksom i tidigare propositioner saknas en konkret analys av hur utgiftstaket förhåller sig till överskottsmålet och det önskvärda skatteuttaget. För att upprätthålla förtroendet för de offentliga finanserna är det viktigt att regeringen värnar tydlighet och transparens i sin redovisning till riksdagen och allmänheten.
Utgiftstaket är det centrala verktyget för att uppnå överskottsmålet och säkerställa hållbarheten i de offentliga finanserna. Redovisningen i vårpropositionen oklar och svårtolkad, skriver Riksdagens Revisorer i en rapport som offentliggjordes i dag.

Borgs balanskrav räcker inte
I regeringens bedömning av kommunsektorns finanser läggs tonvikten vid balanskravet som finansiellt mål för kommuner och landsting.

Det grundläggande kravet i kommunallagen är emellertid att verksamheten ska präglas av ”god ekonomisk hushållning”, vilket normalt innebär man ska budgetera för ett överskott. Det är alltså ett mer ambitiöst mål än balanskravet. En inriktning mot god ekonomisk hushållning skapar en fallhöjd till balanskravet och minskar risken att kommuner och landsting stramar åt ekonomin i en lågkonjunktur när skatteintäkterna viker.

Borgs scenarier är orimliga
I granskningen av budgetpropositionen för 2010 riktade Riksrevisionen kritik mot utformningen av de scenarier, som ligger till grund för bedömningen av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Bland annat förutsätts en orimlig uppbyggnad av finansiella tillgångar i den offentliga sektorn. Kritiken kvarstår. Även i vårpropositionen är såväl de långsiktiga scenarierna som de slutsatser som dras om hållbarheten i de offentliga finanserna svårtolkade.

Borg bryter mot riksdagsbeslut
Bakgrund: Riksdagen har beslutat om ett överskottsmål för de offentliga finanserna på 1 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Vidare beslutar riksdagen om ett utgiftstak som de statliga utgifterna inte får överskrida. Balanskravet för kommunerna innebär att kommuner och landsting inte får besluta om en budget där kostnaderna överstiger intäkterna. Dessa mål och restriktioner utgör centrala delar i det finanspolitiska ramverket.

Hela rapporten finns på riksrevisionens hemsida.

LB

Den moderatstyrda alliansen slår sig nu för bröstet när konjunkturen vänt på vissa områden, dock inte alla, och försöker slå i svenska folket att man för en god arbetsmarknadspolitik. Tyvärr har den politiken gett oss en rekordstor ungdomsarbetslöshet – trots subventioner till arbetsgivarna, en utslagning av människor och allt mer ökande klyftor i samhället.

Under första kvartalet i år ökade kommunernas utbetalningar av socialbidrag kraftigt, jämfört med samma period förra året. (När krisen pågick som bäst.) Den del som går till flyktingar minskade med fem procent, medan annat socialbidrag ökade med 12 procent. Det visar statistik från Socialstyrelsen som redovisas i tidningen "Riksdag &  Departements" senaste nummer.

Örebro län har drabbats hårt. Där är ökningen hela 18 procent, exklusive bidrag till flyktingar. Halland toppar med 19 procent och på en tredjeplats ligger Västra Götaland med 17 procent.

LB

Det finns en del som är värt att kämpa för i vårt land.
Den globala finanskrisen har haft en förödande inverkan på de mänskliga rättigheterna i arbetslivet i flertalet av världens länder. Miljontals arbetstagare har förlorat jobbet och ytterligare många miljoner har fått kraftigt försämrade löne- och anställningsvillkor. Enligt FN-organet ILO är idag hälften av alla jobb på den globala arbetsmarknaden tillfälliga jobb, där möjligheter att ställa krav på rimliga arbetsvillkor eller protestera mot missförhållanden i jobbet är svårt, farligt eller till och med förbjudet.

Samtidigt har det blivit allt farligare att engagera sig fackligt. Förra året mördades 101 fackligt aktiva, en ökning med dramatiska 30 procent jämfört med året innan. Ytterligare tiotusentals arbetstagare utsattes för hot, avsked, övergrepp, sexuella trakasserier, misshandel eller bestraffades med fängelse av det enda skälet att de engagerat sig fackligt eller deltagit i aktioner för bättre villkor på sina arbetsplatser. Det skriver TCO i ett pressmeddelande i dag.

Uppgifterna är hämtade ur årets rapport om kränkningar av fackliga rättigheter som presenteras runt om i världen idag. Den ges ut av Internationella fackliga samorganisationen (IFS) där fria och demokratiska fackliga organisationer från 155 länder är medlemmar. I Sverige publiceras rapporten av LO och TCO i samarbete med svenska Amnesty.

- Årets rapport visar på en tragisk ökning av övergrepp mot fackliga ledare och aktivister. Omvärldens stöd och engagemang för att främja fackliga rättigheter är därför viktigare än någonsin, säger Lise Bergh, generalsekreterare svenska Amnesty i en presskommentar.

Sverige ett av de länder som omnämns i årets rapport. Skälet är den svenska Arbetsdomstolens utslag i det så kallade Lavalmålet i december 2009. IFS anser att domen innebär en kränkning av föreningsfriheten.

Colombia var annars även förra året det i särklass farligaste landet för fackligt arbete. Hela 48 fackligt engagerade personer mördades, varav fem kvinnor. Guatemala och Honduras kom på andra och tredje plats på denna förfärliga lista, med 16 respektive 12 mord.

Förutom Sverige nämns några andra länder som utmärkt sig: I bland annat Algeriet, Indien, Turkiet, Egypten och Pakistan bestraffades arbetstagare som demonstrerade mot uteblivna löner eller andra försämringar med misshandel, arresteringar och fängslanden. I Bangladesh dödade sex textilarbetare av polis när de strejkade för att få ut sina löner.

Amnesty, LO och TCO anser att Sveriges regering bör skärpa kraven på EU och internationella organ som Världsbanken och IMF att stå upp för de fackliga rättigheterna i alla sammanhang. De fackliga rättigheterna bör också betonas tydligare i den svenska biståndspolitiken.

Någon som tror att en fortsatt moderatstyrd regeringen i Sverige skulle vara särskilt lyhörd för detta i jämförelse med en rödgrön regering.

Rapporten finns i sin helhet HÄR

LB

Det är lite egendomligt att meningsutbytet i den här bloggen omkring valet 2010 så mycket är fokuserat på Bildtregeringen 1991 - 1994. Men värderingarna och den politiska strategin då är faktiskt samma som idag:

Människors valfrihet lyfts fram som det allra viktigaste. Även sedan individualismen fått rent egoistiska proportioner och bland näringslivstoppar vuxit till ren girighet. Utifrån den ideologin driver man fram privatiseringar och utförsäljningar av samhälleliga verksamheter, där plånboken skapar eller inte skapar valfriheten.

I Polstjärnans samlingslokal i Stockholm sa gamle finansministern Gunnar Sträng i en jämförelse mellan Sverige och USA att där, med en liten offentlig sektor, vidgades klyftorna hela tiden mellan fattig och rik, ”Detta är sanningen om det fullt fria samhället, fritt från statliga ingripanden och fritt från offentlig sektor; den profitledda marknadshushållningens eldorado.”

Jag skrev i ett tidigare inlägg att den ekonomiska krisen för vår del startade redan på 1980-talet. Borttagandet av lånetaket och valutaavregleringen utgjorde starten.
För moderaterna var avregleringen ett sätt att få igenom en liberalisering av penningpolitiken. Avskaffades begränsningarna på kreditområdet så försvagades möjligheterna för politikerna att föra en egen ekonomisk politik. Marknaden tog över.

Det fanns vissa sakskäl för dessa förändringar men också klara risker, som tyvärr aldrig lyftes fram utom av LO-ekonomerna. Detta trots att det var känt att en lånefinansierad konsumtionsökning nästan alltid skapat ekonomiska bubblor. Svenskar förköpte sig både i Sverige och utomlands och tog utlandslån. När räntebetalningarna översteg de hemtagna vinsterna skapade det ett valutautflöde som höll våra redan höga räntor på en alltför hög nivå för att skapa tillväxt och budgetbalans.

De ekonomiska svårigheterna, med valutautflöden, gjorde att Ingvar Carlsson avgick som statsminister i februari 1990 eftersom inget borgerligt parti var berett att i riksdagen stödja ett förslag om ett krispaket innehållande löne- strejk- och prisstopp.

Carl Bildt fick nu i uppdrag att sondera för en ny regering, men avstod.
Ingvar Carlsson fick regera vidare fram till valet i september 1991.
Detta val vanns av Bildt, som med stöd av Ny Demokrati kunde bilda en ny regering.
I december 1991 devalverades den finska marken, och 25 miljarder försvann ur landet. Räntan höjdes till 17,5 %.
I finansplanen i januari 1992 hävdade regeringen att den skulle sänka skatten med 10 miljarder om året vart och ett av de kommande åren.
I april 1992 visade sig att budgetunderskottet nu var 100 miljarder.

Det fanns mycket i den ekonomiska bilden på sommaren 1992. Valutautflödets storlek, det ökande budgetunderskottet och bankernas kreditförluster.
Trots detta sa Bildt i ett tal i Grisslehamn att han var nöjd med sitt första år som statsminister.

I augusti 1992 samlades regeringen på Harpsund för ett planeringssammanträde. Där man avfärdades ränteoron med att det var ”semesterspekulation av semestervikarier”.
I Ekot sa Anne Wibble att regeringen inte bedrev veckopolitik.

Den 19 november 1992 var Bildtregeringens fasta växelkurspolitik slut. Kostnaden för den fasta kronkursen går inte att fastställa helt säkert, men uppskattas i finansplanen till 30 miljarder.

Här lämnar jag redovisningen av Bildtregeringens agerande under 1991 - 1994. Någon lyckosam period var det inte för Sverige.

Inte heller Reinfeldts regeringsperiod kan få godkänt.
Samma politik, om än med en helt annan retorik, för oss närmare ett samhälle där plånboken skapar de klyftor som Sträng varnade för. Göran Persson lämnade ett överskott på 73 miljarder efter sig. Det har i dag enligt SCB förändrats och är nu ett underskott på 70 miljarder.

Henrik Vallgren, Johannes Wilson, Peter H och ni andra som lämnar era blåfärgade kontradiktoriska kommentarer till inläggen här på bloggen: Om ni tycker att det jag skriver är fel. Kritisera då det felaktiga, men utan korrektare faktaredovisning från er sida får ni acceptera både mina fakta och mina slutsatser.

Arne Gren

Vallöftena till väljarna om jobben blev totalt misslyckade. Det har alliansen redan erkänt.

Nu erkänner man också att man misslyckats med löftena till landets företagare om någonting betydligt enklare: Att nå upp till sitt mål för att minska företagens administrativa kostnader.

Men får man bara förnyat förtroende i fyra år till, så ska man fixa det nästa gång, säger man. Man får bara hoppas att svenska folket i form av såväl arbetskraft som företagare genomskådar den moderatstyrda regeringens taktik. Den går ut på att lova guld och gröna skogar till alla.

Men resultatet har vi redan sett: Istället för guld en blytung statsskuld och rekordstora klyftor mellan olika grupper i landet. Och istället för gröna skogar ser vi en allt mer vissnande välfärd där privata intressen roffar åt sig allt mer av våra skattepengar i form av vinster som i regel hamnar utomlands.

Någon som inte tror mig? Som vanligt här på S-bloggar kommer det naturligtvis att vara massor av alliansens utskickade propagandister som gärna vill kommentera. Välkomna, så ska ni få svar.

Faktum är att alliansen lovade att sänka företagens administrativa kostnader med 25 %. På Näringslivets regelnämnds – NNR:s – årsstämma, erkände Jöran Hägglund från näringsdepartementet, att 25-procentsmålet för fyra år sedan kanske var lite kaxigt. Om alliansen får förnyat förtroende vill man nu förlänga 25-procentsmålet till 2012 och NNR ska få fortsätta att arbeta till minst 2014.

Vad var det som var så svårt att det inte gick att genomföra under de fyra år som gått och som ska gå bra nu under de kommande två åren istället? Det är uppenbart att alliasen lovar runt och håller tunt, som vanligt.

Det kan väl tilläggas att Socialdemokratern att regelförenklingsarbetet för företag är viktigt och inte är något som kommer att upphöra vid ett regeringsskifte.

LB

Valpepp från Alaa Idris

Härlig solig sommarkväll i Vretstorps Folkets park den 3 juni, med lika surrande aktiva medlemmar i Hallsbergs Arbetarkommun, som myggorna runt oss.

Alaa Idris är på plats för ett peppa oss inför valrörelsen. En valrörelsen som går i andan av Fler jobb, en grön omställning och minskade klyftor.

 Alaa Idris

Idris berättade bl.a. att ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än på många andra håll i Europa. Här med en ungdomsarbetslösheten på 30 % och totalt på 10 %. Nya jobb och nya möjligheter, går vi till val på. Idris menar att det handlar mer om värderingar än om siffror. Det gäller för oss att måla upp vad det är för samhälle vi vill ha.

För oss är valrörelsen redan igång, men för det flesta väljare är den det inte. Många har inte bestämt sig och tycker att det är långt kvar. Det gör att vi har ett viktigt uppdrag att prata med så många som möjligt. Idris menar att man inte skall bry sig så mycket om opinionsundersökningar. Mycket kan hända. Vi behöver påminna varandra om att valrörelsen är så mycket mer än bara vår partiledare, som det legat allt för mycket negativ fokus på på senare tid. Det vi behöver göra är att fokusera på politiken. Vi får inte lägga av under sommaren med valrörelsen. Man kan verka mer informellt och på egen hand, med grannar, arbetskamrater, på festivaler o.s.v. Vi har inte råd med att låta bli under sommaren då vi har råd med fyra år till med en borgerlig regering. Vi skall ha en miljon samtal fram till valet.

Tips på vad man kan göra själv under sommaren: Vi kan göra som Thomas Bodström, som har skickat ut brev där han erbjuder sig att komma hem till folk och fika. Han har blivit inbjuden till flera ställen. Björn Sundin, i Örebro, har gjort ett brev till sina grannar, som han skall lägga i brevlådorna, där han erbjuder sig att komma ut och fika och prata, för att göra Örebro till en tryggare stad. Idris menade att det är bra om man då tänker på att dem man går hem till får lyfta de frågor som de vill diskutera och att man mest lyssnar.

Idris tipsade om Sosserian på S hemsida, där man kan hitta mycket nyttig information som man kan ha innan man t.ex. går ut och knackar dörr. Ett sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer.

Sedan genomfördes en övning där vi fick resonera kring de argument som vi tycker är de svåraste att bemöta. Här följer några som lyftes i grupperna, med tips som vi sedan gemensamt delade med oss av, om hur man kan bemöta dem.

Privatiseringar av allmännyttan. Kan vara svårt då ju S startade det. Detta kan besvaras med att det nu gått för långt, även att vi begick misstag när vi privatiserade, men vi har nu lärt oss och vi behöver nu bygga upp välfärden igen. Dessutom att det är en ideologisk fråga. Då vi ville ha en lagom stor allmännytta, vill borgarna ideologiskt sälja ut allt som går. Det har med dem tagit en väldig fart och att det grundar sig i ideologi när man säljer helst ”allt” och till underpris.

Jobben, när folk undrar ”ja, hur har du tänkt att ordna det då, får vi höra”. Idris menar att man från dag ett skall få hjälp; praktik, utbildning eller guidning till jobb, för att kunna ta sig vidare. Att det bara är för oss att läsa på om vår politik för den finns och är bra. I Sosserian finns ett bra basmaterial i ämnet, punkt för punkt. Även då information om hur utbyggnad av den offentliga sektorn kommer att ge jobb. Idris menar att vi behöver ge folk en vision om hur det kan komma och bli i vår vision om vi får mandat att styra landet.

En annan svårbemött fråga är Mona Sahlin och det rödgröna samarbetet. Enda sättet vi kan få en ny regering är att vi samarbetar, det är nya tider och nya förutsättningar. Att Sahlin sågs som trög i början, beror på att hon har en helt annan ledarstil, en lyssnande sådan. Vi blev tipsade om att man framförallt kan man be folk att titta på youtubeklipp som kommit efter partikongressen, då S politik fastställts. Vi behöver också påminna folk om att partiet är så mycket större än sin partiledare. Politiken som förs är inte Sahlins utan partiets, fastställd av kongressen.

En annan är för dem som inte gillar Sahlin, att säga att jag inte har tid att stå och argumentera om folks åsikter om Sahlin och om vad som hänt i tobleronefrågan. Inte när välfärden håller på att monteras ner. Flera i mötet påpekade också hur vi känt oss inspirerade efter att ha lyssnat på Sahlins tal på distriktskongressen och hur hon där fått stående ovationer.

Efter dessa tips för kvällen avslutades mötet med korvgrilling och ett stort tack till Alaa Idris.

/Maja Stopek

Nu visar alliansen i handling hur fel man haft det när man format sin jobbpolitik. Även om man inte kan förlora ansiktet och ärligt säga det. Efter valet 2006 skulle alla nya jobb växa i det privata näringslivet. Jobbskatteavdraget skulle stimulera flera att jobba. (Vilket väl egentligen bara medfört att 2,5 miljoner människor, pensionärer, långtidssjuka etc, som inte har löneinkomst, har blivit diskriminerade och fattigare.)

Efter regeringsskiftet 2006 rivstartade alliansregeringen med att avskaffa plusjobb och andra ”verkningslösa” och ”kontraproduktiva” arbetsmarknadsåtgärder. Men nu är läget ett annat och regeringen behöver inte minst kommunernas hjälp. 40 000 Lyft-jobb ska hålla arbetslösheten nere under valåret. Det är moderatstyrda organisationen Sveriges Kommuner och Landstings, SKL, egen tidning ”Dagens Samhälle”, som harmset skrivet detta i det senaste numret.

I kommunerna finns redan, vid sidan av Lyft-jobben, närmare 25 000 praktikplatser, tillfälliga jobb och subventionerade anställningar för arbetslösa och personer med funktionshinder i kommunderna. Till det kommer tiotusentals feriejobb för ungdomar under sommaren, utbildningspraktikplatser under terminerna samt kommunala sysselsättningsprojekt för personer med försörjningsstöd.

Kommunerna hinner dock få fram högst 10 000 Lyft-platser under 2010, skriver tidningen som intervjuat en utredare vid SKL:s arbetsmarknadsavdelning.

Tänk att det skulle behövas ett valår för att vår moderatstyrda regering skulle inse vilken misslyckad arbetsmarknadspolitik man fört.

Det är kanske inte underligt att Socialdemokraterna har deklarerat att jobben är partiets viktigaste fråga. Fler jobb ger stark ekonomi och möjlighet utveckla skolan och vården, samtidigt som det ökar människors möjligheter att styra över sina egna liv. Helt klart är det ju att den nuvarande regeringen har misslyckats och nu tyst kryper till korset.

”Fler jobb är den viktigaste frågan för svensk ekonomi, tillväxt och utveckling. Vi vill bryta dagens utveckling där överskott förvandlats till underskott, där skatten sänks med lånade pengar och tillväxten minskar medan klyftorna och arbetslösheten biter sig fast. Vi vill ta ansvar för ekonomin, skapa fler jobb och stärka tillväxten. Det handlar om investeringar i en grön omställning, utbildning, infrastruktur och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Vårt mål är full sysselsättning”, kan man läsa i Socialdemokraternas valmanifest.

LB