HallSberg

Skall lärare och elev få ha heltäckande slöja på sig i skolan? Visst kan det tyckas självklart att man skall kunna se folks ansikte och framförallt i ögonen, som ju en burka förhindrar. Men hur stort är problemet i svenska skolor?

Att försöka komma tillrätta med skolk är defintitivt något som kräver tidningsrubriker (om detta kan jag komma tillbaka i slutet av blogginlägget).

DN:s ledare idag anser att Björklunds utspel om slöjor är just ett sådant och förhastat.

En elev har förbjudits att ha niqab (slöja som täcker allt utom ögonen) av rektorn och har därmed gått vidare med det till diskrimineringsombudsmannen. Ärendet är inte klart ännu. Björklund ser nu orsak att skapa en ny lag - så här i valtider - så att rektor har rätt att besluta att personal och elev inte får bära heltäckande slöja i skolan. 

Av detta marginella problem i svensk skola vill vår utbildningsminister alltså att Sveriges riksdag skall stifta lag mot en viss sorts klädsel, som av en "slump" är hemmahörande inom islam. Här sällar sig Björklund till den islamofobi och lagstiftningsnit som börjar sprida sig ute i Europa, som jag haft en förhoppning om att slippa i Sverige. 

Om det är lämpligt för en lärare att bära burka i skolan är en helt annan fråga. En elev i min skola (högstadieskola) hade i våras på sig en  mankini. Borats "fina" sommarmode för män. Lämpligt? Visst kände jag mig mossig, när jag var  smått obekväm i situationen. Kanske är det också något vi borde lagstifta mot, när det nu har förekommit och är ett "problem". 

Vi kanske skulle stifta en lag som heter "Förbjuden klädsel i skolan", så kanske riksdagen allt eftersom kan fylla på denna lista. Elever och lärare kan se till att hålla den uppdaterad och sätta upp ett ex av den hemma på kylskåpet och göra en sista check innan de går till skolan. 

Nej, skämt å sido. Detta är allvarligare än så. När lagstiftningen går in och begränsar människors fria val av klädsel, i en speciell miljö dessutom, då är vi illa ute. Då tummar vi på individens frihet, grundläggande inom de mänskliga rättigheterna och en grundbult inom Socialdemokratin och som jag hittills trott även för Folkpartiet. Men det gäller tydligen bara en viss sorts liberalism.  

Björklund är ständigt på jakt efter ny uppmärksamhet och gör nya utspel. Den om att skriva in antalet skolktimmar i betyget är väl acceptabelt. Kanske något förvirrande, då kunskapsmål och elevens sociala situation inte känns som man behöver blanda ihop. Att Björklund dessutom verkar tro att det är "nytt" att meddela hemmet samma dag som skolk förekommer, är än märkligare. Tror han verkligen inte att det är något som varje mentor/klassföreståndare har gjort de senaste fyra åren, i hans skola. I sådant fall borde han verkligen kasta in handduken som ansvarig minister. 

Men absolut mycket kan göras bättre i skolan. Men vi kommer inte åt det allvarliga skolket med att sätta in det i betyget. Turligt nog kommer det inte att finnas i slutbetyget, vilket i sådant fall slutgiltigt skulle jaga bort det sköra barnet med många skolktimmar. Barnet som liksom den vuxne kan bli utbränd. När det händer vuxna så beklagar vi och tycker synd om, men gäller det ett barn, handlar det bara om att skräpa sig och öka kraven. 

Men inskrivna skolktimmar kommer definitivt att råda bot på den som tänkt sig en skön timme med kompisarna på stan. Så visst, att terminsvis ha det i betyget, så att eleven kan förbättra sig till nästa termin, är väl inte så tokigt. 

Men hur skall vi då råda bot på olämplig klädsel i skolan? Jo, genom dialog. Killen med Boratmankinin hann vi inte prata med. Anledningen var att vi vuxna kände oss kluvna i situationen och visste varken ut eller in, och tyckte dessutom olika. Och flickorna som denna dag bar klädsel som kunde hört hemma i Playboy Mansion, dem borde vi kanske också haft ett snack med. Som förklaring, måste jag tillägga, att just denna dagen var vigd åt niornas roliga fotokatalogsfotografering för länets skolor.

Med dialog och respektfullt bemötande av andra människor kan vi bara föra fram vår syn på saken och sedan är det med gemensamt lyssnade som vi kan lära oss mer och kanske komma fram till en lösning. Att inkludera andra människors världar och att ge och ta, så löser vi problem. Inte genom att springa till överheten och skvallra och kräva "bestämmelser" som finns nedskrivna, för att kunna sticka under näsan på folk. Och vem vet, i dialogen med andra kanske vi kommer på att vi har fel. Kanske en Boratmankini är något som verkligen bör lätta upp stämningen på varje skola.


Maja Stopek