Marknaden kan inte avgöra vad som är nyttigt i samhället
Det skriver Maja Stopek (S) i sin blogg från Hallsberg i dag. Med Majas tillåtelse återger vi hennes text här:
"Alla kan vi känna igen ett brinnande engagemang och en hårt arbetande människa. Vi beundrar drivkraften och den tid den som "brinner" för det den gör lägger ner. Själv har jag en gång känt entusiasm när jag läste Signhild Arnegård Hansen bok "Våga". Hon är ordförande i Svenskt Näringsliv och hon beskrev i boken sin kamp och hela sin familj engagemang i uppstarten av hennes företag. Med Svenskt Näringslivs mått mätt, ett litet företag, men just henne engagemang och drivkraft gjorde att hon fick det hedersvärda uppdraget.
I ETC Örebro i dag har man frågat fem personer om deras syn på arbetet och arbetslinjen. Vilket som begrepp konstaterades gå tillbaka till början av 1900-talet. Människorna som tillfrågats kommer från vitt skilda bakgrunder och beskriver sin syn på arbetslinjen på vitt skilda sätt, givetvis.
Där finns den fackliga som ser det som individens rätt till arbete och meningsfullhet. Moderaten som ser det som skyldighet att försörja sig själv. Miljöpartisten med den gamla MP linjen om medborgarlön och kortare arbetsdag och humanisten som till min förvåning menar att naturfolk har det sämre då de inte arbetar så mycket som vi gör.
Men när det här handlar om arbete så handlar det om att skapa en inkomst till sig själv, och de sina, av pengar. Det handlar aldrig om meningsfullheten i vad man åstadkommer. T.ex. hur meningsfullt är det, som Arnegård Hansen gjorde, tillverka potatischips? Hur har det bidragit till en bättre värld? Även om det han generarat pengar.
Själv beundrar jag drivkraften hos människor runt mig som brinner för att skapa en bättre värld. Politiker på alla nivåer som lägger timme efter timme av ideell tid till att skriva debattartiklar, blogga och knacka dörr, för att nämna några saker.
En del är i samhällets ögon dessutom "klandervärda" eller "stackare" beroende av vilken syn man har, då de mycket väl kan vara arbetslösa eller sjukpensionärer. Men de skapar möten mellan människor och driver hela kommuner med hundratals miljoner kronor i omsättning. Själv har jag sällat mig till skaran och blir nog både beundrad och dumförklarad av andra, när jag dessutom valt att gå ner i arbetstid och tjäna mindre pengar i mitt vanliga lönearbete.
Sedan har vi alla de som arbetar ideellt utan att göra det politiskt, som med våra ungdomar, både inom idrott och för andra aktiviteter. De som hjälper ensamma och äldre i vardagen, de som ägnar sig åt att driva frågor mot orättvisa i andra länder och gör insamlingar. De som far ut i världen som voluntärer eller i vårt eget land ser till att hemlösa får tak över huvudet och mat i magen, för en natt och en dag. Överallt finns de med sitt engagemang och inte en krona får de betalt och ändå gör de saker som är mer än meningsfulla.
Så frågan är; vad är arbete? Är det bara det som inbringar en inkomst i pengar, oavsett om det man gör är ett meningsfullt tillskott för världen eller ej?
Finns det några som alltid kan känna sig värdefulla, så är det åtminstone de företagare som kämpar för den låga timpenning, som det innebär att vara jordbrukare. Det är de som tillverkar vår mat och gör det som kan vara helt säkra på är ett meningsfullt arbete. Idag värderar vi maten så lågt, att vi inte vill lägga någon större del av våra pengar på det. Och med alla mellanled från producent till konsument så ger det inte många kronor till bonden.
Lena Baastad och Johan Ehrenberg fick igår inleda och avsluta tidningen ETC. Då kan jag bara konstatera, att deras kloka ord får mig att dra slutsatsen att den privata konsumtionen och marknaden inte kan avgöra vad som är meningsfullt och nyttigt i vårt samhälle. För marknaden tar varken intitiativ till att skapa grön kollektivtrafik eller en offentlig sektor där vi tar hand som våra barn, gamla och sjuka.
Maud Olofsson och Andreas Carlgrens debattartikel i SvD idag kan få stå som ett exempel på den syn på arbetslinjen, tilltron till marknaden och konsumtion, som kommer att driva oss allt längre bort från en framtid där vi värnar om planetens överlevnad och omsorgen om varandra - earth care, people care och fair share."
