En jord utan gränser
Jag läser Per Kahnbergs krönika i Nerikes Allehanda idag och kan konstatera att jag inte själv kunde ha sagt det bättre. Kan inte vid en snabb titt hitta krönikan på nätet (tidningen brukar ju inte bjuda på dylika på nätet) och skall därför summera två budskap ur krönikan.
Det första handlar om Sverigedemokraterna och deras hets mot folkgrupp. Jimmy Åkesson som utpekat islam som det största hotet sedan andra världskriget och att en av hans partikamrater menar att muslimer inte bör få bo i Sverige. För att citera: "Går det att formulera ett hatbudskap tydligare? Är inte det hets mot folkgrupp så undrar jag vad det skulle vara."
Vidare vill jag citera och det är krönikans andra budskap: "Och min fasta övertygelse är att valen i framtiden kommer att handla om miljöfrågor och internationell rättvisa i stället för rädslor och konsumism."
Den 19 september var en dag av besvikelse om man inte ville ha ett samhälle som gav in för det senaste. Klart var att vårt S budskap inte nått fram och handlat om fel saker. Precis det som en ung debattör i NA idag också skriver - Louise Andersson. Att valet föll på de egna plånboksfrågorna. Och här hamnade mitt eget parti med. Vi fokuserade på frågan om vem som skulle ha skattsänkningar härnäst. Frågan om rättvisa föll i skymundan och då vi talade om rättvisa, så handlade det bara om rättvisa i vårt eget land. Världen i stort försvann som om den inte existerade. Debatten kom att hamna just där Sd ville ha den. Som om Sverige är en isolerad ö, med ett konstant antal arbetstillfällen och som vi måste dela på och därmed inte har råd att slösa på andra.
Det var inte med förvåning jag betraktade valresultaten på riksplanet, men ändå givetvis med besvikelse. Men på något vis var ändå den 20 september ett tillfälle att pusta ut, för att känna att nu kan vi åter börja prata om det som är det mest angelägna för vår överlevnad - miljöfrågor och internationell rättvisa.
Hoppas att vi som parti nu, på alla plan, även det kommunala, där man ibland inte ser bortom kommungränsen, kan hjälpa till att forma en politik för en hållbar utveckling. för hållbar utveckling på alla plan; ekonomisk och social utveckling i samklang med miljön. Jag är dock rädd att vi även här kommer att hamna i diskussioner som om det är tre skilda enheter i konkurrens med varandra. Som om vi gärna kan offra lite av miljön för att uppnå framsteg i den ekonomiska för att gynna det sociala.
Det här med att vila efter valet var dock en förhoppning som kom på skam, för nu startar process nummer två av valet. Att utse vilka som skall föra fram vår politik i nämnder och styrelser och varför just de skall tillsättas. Vad skall vi här ha fokus på - miljöfrågor och internationell rättvisa, om jag fick bestämma. För världen är ett och beroendet är totalt. Vår jord är ett ekosystem och luften och haven ser inga gränser.
Maja Stopek
Det första handlar om Sverigedemokraterna och deras hets mot folkgrupp. Jimmy Åkesson som utpekat islam som det största hotet sedan andra världskriget och att en av hans partikamrater menar att muslimer inte bör få bo i Sverige. För att citera: "Går det att formulera ett hatbudskap tydligare? Är inte det hets mot folkgrupp så undrar jag vad det skulle vara."
Vidare vill jag citera och det är krönikans andra budskap: "Och min fasta övertygelse är att valen i framtiden kommer att handla om miljöfrågor och internationell rättvisa i stället för rädslor och konsumism."
Den 19 september var en dag av besvikelse om man inte ville ha ett samhälle som gav in för det senaste. Klart var att vårt S budskap inte nått fram och handlat om fel saker. Precis det som en ung debattör i NA idag också skriver - Louise Andersson. Att valet föll på de egna plånboksfrågorna. Och här hamnade mitt eget parti med. Vi fokuserade på frågan om vem som skulle ha skattsänkningar härnäst. Frågan om rättvisa föll i skymundan och då vi talade om rättvisa, så handlade det bara om rättvisa i vårt eget land. Världen i stort försvann som om den inte existerade. Debatten kom att hamna just där Sd ville ha den. Som om Sverige är en isolerad ö, med ett konstant antal arbetstillfällen och som vi måste dela på och därmed inte har råd att slösa på andra.
Det var inte med förvåning jag betraktade valresultaten på riksplanet, men ändå givetvis med besvikelse. Men på något vis var ändå den 20 september ett tillfälle att pusta ut, för att känna att nu kan vi åter börja prata om det som är det mest angelägna för vår överlevnad - miljöfrågor och internationell rättvisa.
Hoppas att vi som parti nu, på alla plan, även det kommunala, där man ibland inte ser bortom kommungränsen, kan hjälpa till att forma en politik för en hållbar utveckling. för hållbar utveckling på alla plan; ekonomisk och social utveckling i samklang med miljön. Jag är dock rädd att vi även här kommer att hamna i diskussioner som om det är tre skilda enheter i konkurrens med varandra. Som om vi gärna kan offra lite av miljön för att uppnå framsteg i den ekonomiska för att gynna det sociala.
Det här med att vila efter valet var dock en förhoppning som kom på skam, för nu startar process nummer två av valet. Att utse vilka som skall föra fram vår politik i nämnder och styrelser och varför just de skall tillsättas. Vad skall vi här ha fokus på - miljöfrågor och internationell rättvisa, om jag fick bestämma. För världen är ett och beroendet är totalt. Vår jord är ett ekosystem och luften och haven ser inga gränser.
Maja Stopek
Kommentarer
Trackback
